Finaste etiketten men surt vin

Vin du Merde

I flera år har jag varit intresserad av viner, gärna lite finare, bättre och lagringsdugliga viner som jag kan njuta av i många år.

För några årsedan fick jag tag i ett mycket spännande vin, med en väldigt fin etikett som direkt fångande min uppmärksamhet.

Jag har lärt mej en del om och av viner under åren, vad som gör dem lagringsdugliga, olika sätt att odla, skörda och framställa.

Till det här vinet fick jag en beskrivning, jag måste erkänna att det var helt nytt för mej, det hade en helt annorlunda bakgrund, framställning och hantering än vad jag lärt mej av tidigare.

Det jag läste var nästan för bra för att vara sant. Handplockade druvor, aldrig någon dålig årgång, en explosionsartad smakupplevelse och en lagringsduglighet som var imponerande. 

Alla som läste detta tyckte som jag, otroligt bra, dessutom den snyggaste flaskan och finaste etiketten jag haft i min samling. 

Men med tiden blev jag mer och mer fundersam eftersom jag vet att vinframställning är ett uråldrigt hantverk, och det finns inga genvägar med att framställa ett så bra vin.

Varje försök att fördjupa mej i bakgrund och eventuella baksidor av detta vinet, slutade alltid med en stängd dörr. Det gick inte att komma vidare.

Jag ville se vad som fanns där, innanför den vackra flaskan, bakom etiketten. 

Tillslut var jag tvungen att blotta mej, jag kunde inte vänta med hoppet om att vinet var så bra som det beskrevs. 

Alldeles förtidigt för ett fint lagringsvin, korkade jag tillslut upp flaskan. 

Till min stora förtvivlan! Jag hade blivit lurad; korken var möglig, den föll i tusen små torra bitar och vinet var surt.

Jag fick vända upp och ner på flaskan och tömma ut innehållet som nu för alltid är borta. Kvar finns den fina utsidan och mina grusade förhoppningar om en insida med äkthet och godhet.