Ibland förblir kärlek ett spel. Vi kan ha bra kort på handen genom livet, alla korten väl samlade, vi vet var vi har våra Ess. I ett spel gäller det att ha koll på Kungen, och i ett annat, på Damen.
Vi spelar med ”poker face”, bluffar, och tillslut kan vi ledas in i en rökridå. Vi har blivit vilseledda och lurade, och trots att vi kämpat för att få till en bra ”hand” förlorar vi spelet.
Är kärlek ett spel värt att spela?
Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att förlora. Att sakta ledas in i en rökridå och desperat försöka finna en väg ut men istället tappa alla kort, inklusive hjärter Dam.
Ibland ser jag hjärter Dam trots att röken försvårar sikten. Hon lyser i sina färger bland de andra korten och känslor strömmar in i mitt hjärta.
Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att bli sviken och lurad. Jag som som verkligen varit ärlig, blottad inför Damen och synat alla mina kort i hopp om att vinna respekt och livslång kärlek.
Jag har slutat leta desperat efter nödutgångar. Istället får jag stå kvar i röken och låta det som sker få ske.
Undertiden får jag försöka att samla ihop och få ordning på alla mina kort, även hjärter Dam.
När jag i år blev 40, var tanken att livet skulle betala sig, efter flera års "bergochdalbana" och självutveckling, att få landa, få se barnen utvecklas och min relation börja blomstra till äkta kärlek, men livet och kvinnan jag hade ville annat.
En olycka kommer sällan ensam som bekant, efter att kört vält med min motorcykel, brutit handleden lagom till den bästa sommaren på 250 år, så började mitt livs hittills absolut största kris.
I hela mitt yrkesliv har jag arbetat med krissituationer. Jag har flera gånger stått i centrum för andra människors livskriser och ofta har det handlat om det värsta tänkbara; död på olika sätt.
Inget av det jag upplevt har tagit mej så hårt som den här krisen, antagligen för att detta drabbar mej själv och jag får erfarenheter och upplevelser jag inte har fått någon kunskap om tidigare.
Nu är jag mitt upp i en otroligt svår process och känner att prata och skriva ger någon form av ro i hjärna, hjärta och själ. Det räcker att googla på: dumpad, bedragen, sviken etc så förstår man hur många som går igenom liknande kriser, även om alla har sina unika upplevelser.
För min egen och Du som läser oavsett kön vill jag dela mina tankar, just nu mitt i krisen och se hur utvecklingen går framöver.
Vad händer med min kropp, själ, med mitt självförtroende och min självkänsla som var stark innan detta?
Nu befinner jag mej i ett sorts ingenmansland.
Som att vandra i rök och försöka hitta en väg ut.
Visa alla inlägg av genomrok
Genom Rök 