Ibland förblir kärlek ett spel. Vi kan ha bra kort på handen genom livet, alla korten väl samlade, vi vet var vi har våra Ess. I ett spel gäller det att ha koll på Kungen, och i ett annat, på Damen.
Vi spelar med ”poker face”, bluffar, och tillslut kan vi ledas in i en rökridå. Vi har blivit vilseledda och lurade, och trots att vi kämpat för att få till en bra ”hand” förlorar vi spelet.
Är kärlek ett spel värt att spela?
Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att förlora. Att sakta ledas in i en rökridå och desperat försöka finna en väg ut men istället tappa alla kort, inklusive hjärter Dam.
Ibland ser jag hjärter Dam trots att röken försvårar sikten. Hon lyser i sina färger bland de andra korten och känslor strömmar in i mitt hjärta.
Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att bli sviken och lurad. Jag som som verkligen varit ärlig, blottad inför Damen och synat alla mina kort i hopp om att vinna respekt och livslång kärlek.
Jag har slutat leta desperat efter nödutgångar. Istället får jag stå kvar i röken och låta det som sker få ske.
Undertiden får jag försöka att samla ihop och få ordning på alla mina kort, även hjärter Dam.
När jag i år blev 40, var tanken att livet skulle betala sig; livets "bergochdalbana" skulle plana ut, få landa, se barnen växa upp och utvecklas i lugn och ro. Jag skulle blir varse min relation att blomstra, uppleva ”äkta” kärlek. Så kom det där livet mellan, och kvinnan jag hade ville till ett annat liv.
En olycka kommer sällan ensam som bekant, och något tragikomiskt körde jag vält med motorcykel, klarade just livet med bruten handled, lagom till den varmaste sommaren på 250 år.
I hela mitt yrkesliv har jag arbetat med krissituationer. Jag har flera gånger stått i centrum för andra människors livskriser och ofta har det handlat om det värsta tänkbara; död på olika sätt.
Nu står jag där med min egen kris, som är svår att beskriva, antagligen för att detta drabbar mej själv.
Att få skriva ner det jag känner och tänker ger någon form av ro i hjärna, hjärta och själ. Det räcker att googla på: dumpad, bedragen, sviken etc så förstår man också hur många som går igenom liknande kriser, även om alla har sina unika upplevelser.
För min egen och Du som läser oavsett kön vill jag dela mina tankar, just nu mitt i krisen och se hur utvecklingen går framöver.
Vad händer med min kropp, själ, med mitt självförtroende och min självkänsla som var stark innan detta?
Nu befinner jag mej i ett sorts ingenmansland.
Som att vandra i rök och försöka hitta en väg ut.
Visa alla inlägg av genomrok
Genom Rök 