Publicerad av genomrok
När jag i år blev 40, var tanken att livet skulle betala sig, efter flera års "bergochdalbana" och självutveckling, att få landa, få se barnen utvecklas och min relation börja blomstra till äkta kärlek, men livet och kvinnan jag hade ville annat.
En olycka kommer sällan ensam som bekant, efter att kört vält med min motorcykel, brutit handleden lagom till den bästa sommaren på 250 år, så började mitt livs hittills absolut största kris.
I hela mitt yrkesliv har jag arbetat med krissituationer. Jag har flera gånger stått i centrum för andra människors livskriser och ofta har det handlat om det värsta tänkbara; död på olika sätt.
Inget av det jag upplevt har tagit mej så hårt som den här krisen, antagligen för att detta drabbar mej själv och jag får erfarenheter och upplevelser jag inte har fått någon kunskap om tidigare.
Nu är jag mitt upp i en otroligt svår process och känner att prata och skriva ger någon form av ro i hjärna, hjärta och själ. Det räcker att googla på: dumpad, bedragen, sviken etc så förstår man hur många som går igenom liknande kriser, även om alla har sina unika upplevelser.
För min egen och Du som läser oavsett kön vill jag dela mina tankar, just nu mitt i krisen och se hur utvecklingen går framöver.
Vad händer med min kropp, själ, med mitt självförtroende och min självkänsla som var stark innan detta?
Nu befinner jag mej i ett sorts ingenmansland.
Som att vandra i rök och försöka hitta en väg ut.
Visa alla inlägg av genomrok
❤️
GillaGillad av 1 person
🌷❤️🔥
GillaGilla
Så sant så ❤
GillaGilla
Vad fint! Jag ska läsa alla dina inlägg mer noga när tid finns, måste bara få säga nu att; wow, någon som kan dela tankar och känslor och se fler sidor – det värmer hjärtat!
Jag önskar dig alla lycka och kärlek i livet!
GillaGilla
Vad roligt! Jag har skrivit mycket men aldrig delat offentligt. Blev rekommenderad att göra det och sedan har jag fått väldigt mycket fin respons, så som av Dej. Det är något fint med att kunna sätta ord på händelser i livet som sedan tilltalar eller ibland hjälper andra.
Så det jag skrivit här är framförallt när det var riktigt tungt..nu lite lättare men svek och krossat hjärta tar lång tid att läka som det verkar🙈.
En intressant fråga till Dej; har du själv liknande erfarenhet?
Må väl!/ Johan
GillaGilla
Tack för ditt svar! Ja, att skriva kan lätta på hjärta och tankar! Det är mitt sätt att få ur mig det tyngsta. Och ja, jag har erfarenheter av liknande men anar att jag är på ”andra sidan”. Kanske samma djupa sorg, och liknande känslor men jag var den som sårade det där sista…
Jag fortsätter läsa dina inlägg och tänker att vi är modiga och starka som vågar skriva. Och att det är så viktigt i dagens samhälle att vi törs vara sårbara, öppna och ärliga.
Stor kram till dig!
GillaGilla
Hej igen!
Jag har läst mycket på din blogg, och förstod såklart stt du inte blivit lämnad. Fast som du också skriver, så har vi ändock liknande erfarenhet. Jag dömer ingen, alla har sin historia, i mitt fall är själva otroheten bara en mindre del, en del av flera olika typer av svek men även insikter om mej själv och flera saker jag förstår och respekterar från hennes sida.
Det viktiga är ju att lära av sina misstag, att utvecklas och försöka förhindra att såra oss själva och andra💜
GillaGilla
Hej! Du har så rätt! Lärdomen är det viktigaste, kanske i alla relationer och avseenden. Vi blir nog aldrig fullärda skulle jag tro. Det sorgliga är att många inte tycks se det…
Det lilla jag läst av dig tycker jag tyder på en djup förståelse, vilja att lyssna och förmåga att se saker ur ett större fönster än det som händer just här och nu – det är guld värt att ha de egenskaperna tycker jag!
Jag önskar dog allt gott under 2019, och resten av resa också såklart. Och hoppas att du kan hitta en mening i de saker som sker, som man önskar man varit utan. Och så fortsätter jag följa dig på resan här.
Stor KRAM!
GillaGilla