Närmsta tiden kommer många människor samtidigt uppleva deras livs största kris eller vara nära någon som upplever den samma.
Många kommer första gången få erfara vad en livsomvälvande kris innebär!
Det kommer ge oss perspektiv till de mindre ”vardagskriserna”.
En kris upplevs helt olika, definitionen av kris är helt och hållet individuell.
De som upplevt en livsomvälvande kris och överlevt den, vet att livet förändras, på många sätt formas ett nytt liv; något dör för att ge plats åt något nytt, ungefär som växtligheten gror efter en skogsbrand.
För oss kan det bli en form av belöning för smärtan men vi kan inte se det när vi är mitt i krisen; för då måste vi överleva!
Vi har alla en chans att lära oss här och nu; lära oss överleva en kris och få uppleva processen av något nytt som växer, lära oss att stå bredvid en annnan människas upplevda kris utan att vara rädda, lära oss att inte vara rädda för att öppna upp till våra innersta känslor.
Vi har alla en chans att uppleva; sympati och empati och dess skilllnad, uppleva uppskattningen av att njuta av de ”små sakerna” och inte bara säga det, uppleva kraften av ett ”vi” som är så mycket starkare än det självupplevda, uppleva vad äkthet i förhållande till oss själva och andra är!
Vi har nu, alla en möjlighet att ta hand om varandra och bli starkare tillsammans!
När jag i år blev 40, var tanken att livet skulle betala sig; livets "bergochdalbana" skulle plana ut, få landa, se barnen växa upp och utvecklas i lugn och ro. Jag skulle blir varse min relation att blomstra, uppleva ”äkta” kärlek. Så kom det där livet mellan, och kvinnan jag hade ville till ett annat liv.
En olycka kommer sällan ensam som bekant, och något tragikomiskt körde jag vält med motorcykel, klarade just livet med bruten handled, lagom till den varmaste sommaren på 250 år.
I hela mitt yrkesliv har jag arbetat med krissituationer. Jag har flera gånger stått i centrum för andra människors livskriser och ofta har det handlat om det värsta tänkbara; död på olika sätt.
Nu står jag där med min egen kris, som är svår att beskriva, antagligen för att detta drabbar mej själv.
Att få skriva ner det jag känner och tänker ger någon form av ro i hjärna, hjärta och själ. Det räcker att googla på: dumpad, bedragen, sviken etc så förstår man också hur många som går igenom liknande kriser, även om alla har sina unika upplevelser.
För min egen och Du som läser oavsett kön vill jag dela mina tankar, just nu mitt i krisen och se hur utvecklingen går framöver.
Vad händer med min kropp, själ, med mitt självförtroende och min självkänsla som var stark innan detta?
Nu befinner jag mej i ett sorts ingenmansland.
Som att vandra i rök och försöka hitta en väg ut.
Visa alla inlägg av genomrok
Genom Rök 